torsdag 29 september 2016

En sorglig dag :-(

En sorglig dag!

Onsdagen den 28/9 åkte vi till mamma på äldreboendet. Hon hade varit mycket dålig i flera dagar. Hon hade inte kunnat äta alls sedan 6 dagar tillbaka för hennes sväljreflex hade slutat att fungera. Vak hade hon som satt dygnet runt hos henne, hon fick morfin och lugnande och vi var flera som var där hos henne ofta. När vi kom dit lät det ungefär som en respirator när hon andades, precis som dagen innan. När jag, min man och min son varit där ca 2 timmar tänkte vi gå men då dök två av mina systrar upp, kändes bra för då fanns det någon där en stund till. När vi pratat en stund märker vi att mamma andades annorlunda, lugnare och tystare, hon känns även kallsvettig och kallare på armarna. Vi stannade en stund till, så hör vi att hon får ett kort andningsuppehåll, efter en stund till får hon ännu ett och så blir det ett par gånger till tills hon slutar andas helt. Allt sker ungefär under en kvart, vilken tur att vi inte gick och vilken tur att mina systrar var där. Nu var äntligen mammas liv här på jorden över, hon kämpade så länge och hade önskat detta.Klockan var då 15.48.  Ledsna blev vi förstås och en tomhet infann sig. Vi tog farväl av mamma som såg så fridfull ut där hon låg.

Till mamma

Då mammorna kom till
Var tanken ganska klar
En mamma har nå`t i sig
Som ingen annan har
Hon ger dig all sin omsorg
Försöker att förstå
I alla livets väder
Hon är att lita på
Du som haft mig vid ditt bröst.
Vid behov gav du mig tröst.
Du förstod när jag var sjuk.
Du smekte mig med hand så mjuk.
Mötte mig på min nivå.
Fick mig läxorna att förstå.
Med en ängels tålamod
ingav mig med eget mod.
Känner tacksamhet så stor
till min kära gamla mor.


 

Tordagen den 29/8

Efter en orolig natt med mycket tankar och minnen var det dags att åter möta en dag. Jobbar inte idag och inte imorgon heller. Hansi åkte iväg på en arbetsintervju, bara att hålla tummarna till att det leder till något. Efter det åkte vi hem till min ena syster, vi fikade och satt och pratade om allt möjligt. Vi gick även igenom lite praktiskt inför mötet med begravningsbyrån som är imorgon. När vi kom hem låg kallelsen till sjukhuset som jag väntat på.  På tisdag ska jag på inskrivningsbesök, operationen blir den 13/10!

lördag 24 september 2016

Tredje gången!!!!!!

Åter tillbaka till bloggandet 2016

Nu tänkte jag börja skriva här igen för ett tag i alla fall. Känns som lite terapi, jag kan läsa och gå tillbaka när jag vill komma ihåg  om så behövs (jag har lätt att förtränga saker) sedan kan ni som vill följa mig i min kamp. Ja för så är det för tredje gången har jag fått diagnosen cancer, denna hemska sjukdom som är så envis och tydligen inte vill lämna min kropp!

Lördag 7/5 och söndag 8/5

Denna helg åkte vi ner till Tylösand tillsammans med Jennie med familj, Jonas och Peter. Vi hade hyrt ett par stugor på campingen. Det var en härlig helg med fint väder, lek, promenader, minigolf, grillning mm, vi firade även min födelsedag där. På vägen hem stannade vi till i Varberg och gick runt på fästningen, vi satte oss ner medans barnen lekte på lekplatsen som låg i närheten det var då vi såg att min fot och vad svullnat upp rejält! Det var så den är sjukdomsresan började.





Tisdagen den 21/6

Klockan 14.00 hade jag tid hos min läkare, sista besöket sedan var jag friskförklarad efter andra omgången cancer som jag fick för 5 år sedan. Kontrollen gick bra men innan jag gick därifrån tog jag upp det där med mitt ben för svullnaden ville inte ge sig riktigt. Hon tittade och såg  att den var lite svullen och sa att hon skickar en remiss så jag kunde göra en datortomografi. Hennes förklaring var att ljumskflödet inte fungerar så bra eftersom jag är så strålad på vänster sida eller att det kanske finns något annat som sätter stopp. Det var bara att gå hem och fira att jag var friskförklarad och sedan vänta på remissen.

 


Söndagen den 3/7

Denna dag firade vi Hugos 6-års dag som egentligen är den 22/6. Underbara barnbarn som fick en massa presenter och vi fick äta goda tårtor mm. Tiden går fort, till hösten är det dags att börja i sexårsverksamhet och Hugo själv börjar se lite tandlös ut.


 Fredagen den 8/7 - 17/7

Hansi och jag gjorde en bussresa till Kroatien, vilken tur vi hann göra resan innan jag fick mitt besked. Resan ner var lång men det gick bra men det var många långa köer.  Sov ganska bra på natten på bussen, när vi väl var framme och gick ur bussen så slog värmen till som het vägg, luftfuktigheten var 78% och det var 34 grader. Sedan var det en himla massa trappor vi måste dra våra väskor uppför (räknade dem senare, det var 118 trappsteg) innan vi komma upp till rummet. Jag förbannade mig själv att jag packat ner alldeles för mycket men vem visste att vi skulle slita så tungt. Det började jobbigt men sedan blev allt bättre och bättre, hotellet var bra, maten god, gott att dricka,  underbart land, härliga utflykter, fantastiskt klart vatten mm, fanns inget att klaga på. Träffade så fina människor på resan, trevliga och lätta att prata med då tänker jag speciellt på Eila, Rolf, Birgitta och Mats. Hemresan var jobbigare trots att vi inte satt fast i långa köer, hade svårt att sova denna natt, kanske det berodde på att vi snart var hemma. 

Tisdagen den 26/7

Dags för datortomografi, 10.30 hade jag tid, det var snabbt överstökat men den där känslan man får av kontrastvätskan är kort men lite obehaglig tycker jag. Så nu var det bara att vänta på svaret.

Måndagen den 1/8

Är inne på min sista semestervecka och jag får svar från läkaren som ringde upp mig. Hon sa ingenting om mitt ben men det hon sa kom som en chock! Under samtalet tar jag allt väldigt sakligt och försöker få in det hon säger efter men när jag lagt på så brister det och det hon sagt börjar repetera sig i huvudet. De har hittat förändringar i tjocktarmen och i levern, fattar inget, söker för benet och får ett helt annat besked. Tumören i tjocktarmen är ca 3cm och den i levern 1 cm. Hansi är den som är trösta mig då jag under gråt försöker förklara vad läkaren sagt. Det måste vara ett helvete att vara den som står vi sidan om, man kan ju inte göra något men för mig är det guld värt att veta att det finns någon där till tröst. Alla ska veta att det räcker att veta att ni finns där, en kram ett en klapp kan betyda mer än massa ord  och även vetskapen om att jag kan vända mig till er om jag behöver prata, få sällskap eller hitta på något kul. Nu kommer åter en väntan på nästa kallelse till biopsi av levern och koloskopi av tarmen.

Torsdag 11/8

Var jag på Sahlgrenska och lämnade blodprov inför kommande biopsi.

 Måndagen 15/8

11.30 var det dags att infinna sig på onkologen. Fick en säng och fick byta om till sjukhuskläder och en kanyl fastsatt i armen. klockan 13..00 var jag på biopsin, Hansi var med mig hela tiden. Först kollade de levern med ultraljud och fasen vad hon tryckte hårt, gjorde riktigt ont. Sedan sprutade de in någon slags kontrastvätska, så var det dags för bedövning och sedan själva biopsin. Innan hon gjorde det sa hon att det inte var någon idé att göra biopsin för tumören satt så svåråtkomlig. Hon ringde till någon annan läkare som sa att hon måste pröva, efter 5 försök gav hon upp. Jag blev skickad tillbaka till avdelningen och var tvungen att ligga kvar där ett par timmar för blödningsriskens skull. Hade väldigt ont dagen efter kan jag tala om. Denna dagen började jag även äta fiberfattigt, det måste jag göra ända fram till koloskopin är gjord.

Måndagen den 22/8 

Hade jag semester för att börja med laxermedel, oj vad toabesök de blev!!!!!


Tisdagen den 23/8

Fortsatte med laxermedel , 12.45 skulle jag vara inne på sjukhuset. Koloskopin var inte så jobbig som jag trott men visst kändes det när det drog i tarmen och jag känner mig lite utlämnad. Fick ligga på sidan och titta på en skärm där jag kunde se hur tarmen såg ut och även tumören, det tog prov på den.. Så var det dags att vänta på nästa provsvar. Denna eviga väntan som tar så psykiskt på en, hur många tankar och scenarion som helst som dyker upp, svårt att sova är det med. Man dras mellan hopp och förtvivlan.

Fredagen den 2/9

Läkaren ringer om provsvaren och det visar sig att det är den gamla cancern som kommit tillbaka igen. Nästa steg är att vi vill göra en PET-röntgen för att se om du har mer metastaser i kroppen, har du det blir det ingen operation utan cellgifter direkt, är det inte så blir det operation och cellgifter efter det. Sedan måste vi prata med leverkirurgerna om de kan ta bort den som sitter där sa hon. Mer oro, mer väntan, mer sömnlösa nätter, detta tar mentalt vill jag lova. Så var det nästa väntan på kallelse till PET-röntgen, suck.

Tisdagen den 13/9

Så var det dags för PET-röntgen, 11.45. Fick komma in i ett litet rum, innehöll en brits och en stol och inga fönster. Sköterskan satte en kanyl i armen, jag är svårsucken och har bara ett bra kärl i armen, fungerade även denna gång. Fick en tablett som var pulsnedsättande,  han tog in en apparat som sprutade in ett radioaktivt ämne. Efter det skulle jag ligga på britsen i en timme, ingen radio, ingen tv, fick inte ens läsa eller använda mobil, alla muskler skulle vila medans ämnet gick runt i kroppen. Det var en vääääldigt lång timma, så tråkigt att bara ligga där. Timmen gick i alla fall och det var dags för röntgen, tog ca 25 minuter men där fanns det musik att lyssna på, lite ironiskt att sista låten de spelade var "Born to be alive", fick även göra en ny datortomografi. Den här väntan som skulle följa innan jag skulle få svaret från röntgen var nog den längsta och värsta väntan. 

Tisdagen den 20/9

Nästa samtal från läkaren kom denna dag, så nervös jag var, vad skulle jag få för besked. Mitt i allt det värsta fick jag ändå det bästa besked jag kunde få. De hade inte hittat fler metastaser, möjligtvis en liten men den satt också i tjocktarmen, så nu ska jag få min operation :-) De kommer att ta bort över halva tjocktarmen, men det finns ju alltid ett men, min tarm är skadad av strålningen sedan tidigare så de kan inte lova hur operationen går, kanske får jag leva med stomi resten av livet. Jag ser det ändå som ett positivt beskedet det kunde varit mycket värre och att leva med en påse på magen är det många som gör. Tumören i levern kan de också operera bort samtidigt. Får citera min kollega "Nu får vi fira att du ska göra en stor operation". Känner mig lättad även om jag är nervös och orolig för vad komma ska, vet inte hur jag ska förklara men det känns "tror jag" ungefär som jag sprungit ett långt lopp och är helt utmattad både kroppsligt och mentalt. Tack och lov att jag har så många runt om mig, min man, mina barn, barnbarn, svärson, syskon, vänner, kollegor, barnen på förskolan mfl. Inom tre veckor trodde läkaren att operationen ska bli, så det är bara att vänta igen. Skriver här igen när jag vet mer för er som vill följa.






söndag 7 december 2014

                                            November

Då har November också passerat, denna månad har det mest varit mulet, regn och blåst.

På jobbet har vi haft det mindre kul. Målning av väggar samtidigt som vi hade barnen. Nu efteråt är det fint men det var inte kul att vara mitt i det. Vi var helt slut när vi kom hem, har aldrig känt det så motigt att gå till jobbet!

Vad har jag mer hunnit med denna månaden ..... måste ju berätta först att jag avslutade förra månaden med att ha mina systrar här med respektive på middag. En riktig trevlig kväll och jag tror att de gillade maten :-)









Frissan har jag varit hos med och försökt bli lite finare i håret. Har världens goaste frisörska, Marie alltid lika glad och trevlig och gör är gott jobb med mitt tråkiga hår :-) Fick tips av henne att åka till Koberg på julmarknad så det gjorde vi. trevligt och mysigt ställe men jag föredrar nog Wapnö där vi var förra året.













                                                                              
Jag tog ledigt en måndag och åkte till Ullared tillsammans med Hansi. Var faktiskt ganska lugnt och behagligt när vi kom dit 8 på morgonen men efter ett par timmar var det fullt ös i butiken!  


På Fars dag kom mina barn hit och deras pappa, Hansi fick present från mina barn vilket värmde mitt hjärta att de ser honom som en "extra" pappa.
Jag fick ett armband av Jennie (cancerfonden) vilket gjorde mig påmind om att jag ska på kontroll nu i december.
 Efter mat och fika gick vi ut och tog en promenad, en stund på lekplatsen blev det med där träffade vi på Mikael Wendel med dotter och hund. Vi gick även förbi och kollade in nybygget på Elins Gård













































































Mina kära kollegor och vänner var hemma hos mig på en tjejkväll, alltid lika trevligt att ses. Även hunden Lady fick vara med, väldigt snäll och stillsam hund som gärna ville ha sig en och en annan gobit :-)








Nu kommer advent med alla sina vackra ljus och vi går in i December månad som inger en massa förväntningar! Älskar advent, Lucia och jul med allt vad det innebär gäller bara att inte stressa för mycket och bara göra det man hinner med så man hinner njuta av det hela. Jag återkommer igen nästa år! 
God jul till er alla och ett riktigt gott slut!

lördag 25 oktober 2014

Oktober-2014

Så har oktober månad snart gjort sitt, den har mest varit trist vädermässigt sätt, grå blåsig och regnig. Vi har snart bott i vår nya lägenhet i en månad, tiden går fort. Tack vare att Hansi är arbetslös så har vi kommit i ordning  (inget ont som inte har något gått med sig). Lite ont om förvaringsutrymmen är det tyvärr, källaren är fylld till bredden. Min mamma blev vår första gäst en söndag, vi åt middag och tittade på film från Jennies och Martins bröllop. Så lovade jag lite foton från lägenheten, här kommer de.










Så här ser det ut när du kommer in i hallen, det andra fotot taget mot ytterdörren.
























Arbetsrum














 Storarummet  från två olika vinklar.




















Badrummet och toan.

















Köket            














Sovrummet












Och till sist lite utsikt, den lilla vi nu har.




Vad mer har vi gjort denna månad förutom att komma i ordning och jobbat. Barnvakt har vi varit ett par gånger. Den ena gången var Hugo så dålig med hög feber och ont i höger sida. De trodde att han hade blindtarmsinflammation men det visade sig att förkylningen satt sig i bukspottskörteln som svullnat upp och gett smärta. Konstiga saker det finns hade aldrig hört talas o detta.



Vi var på Lorensbergsteatern en kväll och såg Galenskaparna och After Shave,  deras 30-års fest!
Å vad vi skrattade, många gamla godingar som jag kom ihåg men även lite som jag inte sett förut.  Lite äldre och lite rundare hade de allt blivit. Verkligen är rolig kväll och tiden bara försvann så snabbt.


söndag 21 september 2014

September- 2014

Då var det dags för mammas födelsedag, 88 år blev hon. Alla mina systrar var där och vi firade henne med tårta, presenter och sång. Mamma vill in på äldreboende, lämnade in ansökan i juni och nu fick vi äntligen besked, de har sagt ja till hennes ansökan. Håller tummarna för att allt blir som hon önskar. Gerdas Gård står högst upp på önskelistan vilket jag förstår efter vi besökt dem. Ett mycket fräscht äldreboende med mycket aktivitet, till och med en liten spa-avdelning, bar där det serveras goda drycker och en mysig liten trädgård med hönor :-)  Så nu väntar vi och önskar att det blir till det bästa.


Här hemma ser det ut som kaoset själv, vi har börjat packa för i slutet av månaden flyttar vi upp till Högsbohöjd igen :-) Ska bli härligt, mitt och Hansis första hem som vi skaffat tillsammans, nära till jobbet får jag med, blir skönt när man ska hem mörka kvällar.



 Vi har en extraresurs på jobbet och hon undrade om jag fortfarande gjorde halsband. Nej tyvärr gör jag bara om någon specialbeställer och jag har möjlighet, såg inte att jag hade det i röran som är här hemma. Jag tycker ju det är himla kul att göra halsband så jag kunde ju inte låta bli att kolla upp om jag kunde hitta rätt sorts pärlor. Eftersom halsbandet hon ville ha inte krävde så mycket specialdelar och verktyg så blev det ett i alla fall och det var till belåtenhet :-)

Denna månaden har bjudit på många varma sköna dagar/kvällar, en av dem var vi på Liseberg tillsammans med Jennie, Martin, barnbarnen och kusinbarn till dem, Hugos & Axels morfar, farfar och farmor. Hjälp vad mycket folk det var denna dag, nästan omöjligt att få en parkering men till slut lyckades vi. Långa köer till attraktionerna var det med så det blev väl inte så mycket åkt som tänkt. Det blev väl närmare 6 timmar vi var där, mysigt men nästa gång hoppas vi på mindre folk.























Vi planerade ett besök på Astrid Lindgrens värld söndagen den 21:a. Matsäcken inköpt och vi skulle starta klockan 7 på morgonen för att få ut så mycket som möjligt av dagen. Vad händer då, jo det vackra vädret slutar att infinna sig, mulet och risk för regn så det var bara att ställa in utflykten vi sett framemot tillsammans med Jennie, Martin och barnbarnen.  Vi får ta det till våren istället, hoppas inte Hugo blev allt för besviken :-(
Denna näst sista söndag i denna månaden får vi fortsätta att packa och städa, tar det lite lugnt för jag har åkt på en förkylning men är på bättringsvägen :-)
På lördag blir det flytt hoppas vi får lite bättre väder då, inget regn i alla fall, det underlättar!
Nu har jag bloggat färdigt för denna månaden återkommer i slutet av oktober, kanske med lite bilder från nya lägenheten ;-)