onsdag 30 mars 2011

Inte igen :-(

Vet egentligen inte vad jag ska skriva finner inga bra ord men ändå känns det som ett bra sätt att bearbeta allt genom att skriva av sig lite.

Igår var jag hos läkaren igen och förstod genast att hon inte hade någon god nyhet genom hennes blick och att hon klappa mig på handen.
Orden jag fick höra vad ju inte det jag ville höra, min gamla cancer var tillbaka och jag ska börja cellgiftsbehandlas. Var tredje vecka sex gånger till att börja med sedan får de se hur de går vidare. Kanske mer behandlingar, kanske strålning eller kanske kan de operera bort det som finns kvar av tumören. Redan klockan 8,00 imorgon börjar första behandlingen.
Blir borta från jobbet ett bra tag fram över, kommer att sakna dem grymt mycket :-(
Det blir exakt samma behandling som förra gången så jag vet precis vad jag har att vänta.
Förra gången var det också jobbigt men då följde jag med av bara farten för jag visste ju inte vad som väntade mig.
Nu vet jag och det gör faktiskt det hela jobbigare, vet att jag kommer må illa, det mesta smakar plåt, mycket trötthet, få värk i kroppen, naglarna blir sköra och allt hår kommer falla av mm.

Ledsen är jag från och till det är många känslor att bearbeta, allt har väl börjat landa så smått men idag har jag börjat få lite panik, jag vill inte gå igenom allt en gång till!!!!
Skönt är att känna värmen och omtanken från alla som tänker på mig och kommer med vänliga och peppande ord. Sänder ofta en tanke till er och försöker hålla mig fast vid orden och kämpa mig till positiva tankar, som vid ett fall nedför ett stup och man krampaktigt får tag i något som man håller fast vid.
Känner mig som ett skadeskjutet djur ibland och vill bara krypa undan och slicka mina sår.

Nog med självömkan nu, jag ska hitta den där kämparandan och fightern som jag vet finns där någonstans. Ska citera vad min min kollega Anna skrev på Facebook " Du är en sån kämpe, du tar dig igenom det en gång till, men sen får det f-n ta mig vara nog!!" Jag håller med dig Anna, sedan måste det f-n vara nog!
Det finns ju så mycket härligt att se fram emot så många planer.
Sedan har jag underbara människor runt omkring mig både vänner och familj som jag är så tacksam för att de finns.
Våren är på väg och det känns underbart, jag älskar denna årstid! Hansi och jag köpte baden baden stolar igår som vi kan sitta på balkongen och gotta oss i så jag hoppas på en skön vår och sommar trots allt :-)

lördag 19 mars 2011

Solen skiner


Lördagen kom med sol från klarblå himmel :-)
Efter vi löst melodikrysset som var lite klurigt idag så gav vi oss iväg ut till Askimsbadet.
Med kamerorna i högsta hugg gav vi oss iväg på en promenad.
Lite kalla vindar var det men där det var lä var det riktigt skönt, synd vi inte hade fika med oss det hade suttit fint.
Nåja vi njöt av vår promenad och lite fanns det allt att fotografera även inte våren kommit riktigt än med alla sina härliga färger.
Här var jättebra att gå för mig för att det är platt, jag ska ju inte anstränga mig.
Till middag gjorde vi en fisksoppa som var mycket god tillsammans med lite vitlöksbröd, mums, bara vinet som fattades :-(

Söndagen var det dags för promenad igen fast denna gång blev det poängpromenad i Högsbo.
Får väl se om någon av oss vinner :-) Mår lite konstigt idag annars har det varit en bra helg men som vanligt så försvinner den så fort.

torsdag 17 mars 2011

Biopsi

Klockan 8.00 infann vi oss på avdelning 70 på Sahlgrenska.
Undrade så hur den här dagen skulle bli. Sköterskan tog lite prover och jag fick ett fint armband på mig med namn och personnummer, ifall jag skulle rymma eller gå vilse, haha.
Efter lite väntan fick jag prata med läkaren och naturligtvis skulle hon också klämma på magen.......hmmm undra hur många som gjort det nu!
Avdelningen hade fullt så jag fick en säng på dagvården istället.
Väl där fick jag byta om till rock och långa vita strumpor, så sexigt :-) , sedan var det bara att krypa ner, å helt plötsligt kände jag mig sjuk, hihi.

Vänta fick vi göra igen, klockan var 11.20 när jag rullades in på ultraljud, 50 minuter tog alltsammans. Det gick bra det var inte så farligt.
Själva provet togs med en stor spruta som de sköt in tre gånger, det small till som när man skjuter med en häftpistol, innan hade jag fått bedövning som tur var annars hade jag väl skrikigt högt!!!!
När allt var klart så bad jag henne höja huvudänden på sängen men se det gick inte var tvungen att ligga platt, och du får inte skratta heller sa hon :-o

Jag fick ligga kvar på avdelningen till 15.30 för att det inte skulle bli några blödningar.
Gullig personal var det och jag hade en rolig sköterska, typiskt jag som inte fick skratta :-(
Hansi var med mig hela dagen, det var tryggt och han fick passa upp mig med lite drickbart och smörgås eftersom jag inte fick gå upp, härligt att ha sällskap en sådan här lång dag.

Nu är det bara att vänta på provsvaren som tar ca. 1 vecka, kommer väl vara ett psykiskt nervvrak till dess.
Jobba får jag i alla fall men jag får inte lyfta tungt och jag ska ta det lugnt. Blir till att utnyttja kollegorna ett tag, stackars dom.

måndag 14 mars 2011

Yes!!!

Så har äntligen kallelsen dykt upp i brevlådan efter 10 dagars väntan.
På torsdag ska jag till Sahlgrenska för ultraljudsbiopsi klockan 8 på morgonen. Det står även inläggning under dagen vad de nu menas med det????? Får nog slå en pling dit imorgon så jag får en förklaring.
Det ska bli skönt att det äntligen ska bli någon rätsida på det hela, är evinnerligt trött på den här ailien och värken och oron den för med sig.

Igår var jag på kalas och firade Hanna ett av mina syskonbarn, hon blir 14 år den 25 mars. Vi åt gott och det är alltid upplyftande att få träffa sina nära och kära. Många som fyller år nu i mars och april, hoppas man kommer ihåg dem bara.

Återkommer på bloggen när jag vet mer om vad som händer mig.

lördag 5 mars 2011

Härligt !

I fredags återgick jag till jobbet, det första som mötte mig i dörren var en kille med ett stort leende och ett glatt hej. Härligt att träffa alla barn och kollegor igen man saknar dem efter ett tag. Det var en lugn dag inte så många barn och det kändes bara bra att jobba igen.

På kvällen ringde telefonen det var en man som frågade om jag fortfarande var intresserad av huset. Först fattade jag inte riktigt, jag har ju suttit och tittat på hundratals hus att hyra till sommaren men inte hittat något som passat eller också har de inte varit lediga. Jag gjorde en förfrågan på ett hus och detta var ägaren som ringde!! Vilken tur, napp vid första förfrågan :-)

På lördagen sken solen och Hansi och jag åkte och kollade på huset. Det var väldigt isiga vägar så vi fick ställa bilen och gå en bit. Solen värmde gott och det blev en härlig promenad, väl framme vid huset blev vi inte missnöjda så fint det låg. Huset hade en härlig inglasad veranda med utsikt över sjön, ingen tvekan vi hyrde det ett par veckor i sommar, nu har jag något underbart att se framemot. En lite ovanlig vägskylt fanns också längs vägen, haha.

Jag har mått så himla bra de sista dagarna, har mindre ont och mer energi, hoppas det håller i sig

onsdag 2 mars 2011

Skönt

Min läkare ringde idag 15.50, skönt!
Karin heter denna underbara läkare som tar allt så mjukt och vänligt. Hon hade tittat genom alla mina papper och utlåtande från andra läkare, ultraljud och röntgen.
Jag berättade vad den andra läkaren slängt ur sig om cellgiftsbehandling. Karin lugnade mig direkt och sa att så går det inte till först måste de ta ett prov. Det var ju det jag också tyckte var konstigt att de inte hade gjort. Nu känns allt mycket bättre, jag vet att jag hamnat i goda händer och att allt sker på rätt sätt.
På fredag ska jag pröva jobba och känner jag att det inte går så ska jag bara höra av mig så sjukskriver hon mig direkt. Har ju ondare nu så vi får väl se hur det går.
Saknar alla på jobbet så det ska bli skönt att få komma dit och vet jag att jag har en vettig läkare som stöttar mig. Jag har fått tillbaka ett litet hopp, kanske är det en godartat knöl, synd att jag måste gå genom så mycket under så lång tid. Nu ser jag i alla fall en liten ljusning :-)

tisdag 1 mars 2011

Vila




I helgen sa min kropp stopp och jag gav efter för min trötthet. Gjorde i stort sett ingenting utan bara vila.
Hansi och Jonas var på SCI-FI mässan, det verkade nöjda när de kom hem efter 6 timmar.Lite stolta var de allt de hade ju fotat sig tillsammans med kändisar :-)

Måndagen kom och jag stannade hemma från jobbet, 13,30 skulle jag vara hos läkaren på KK.
Vi åkte dit med både farhågor och förhoppningar, dags att träffa en ny läkare igen, nummer 4!!!
Jag vräkte ur mig allt jag kände och hur jag mådde men han var inte mottaglig för något utan tyckte jag skulle fortsätta som vanligt tills de visste vad de skulle göra med mig men han höll med mig om att medicinen inte gav några bra biverkningar.
Undersökning skulle han göra i alla fall fast jag ansåg det vara onödigt, han ville ta det på rätt sätt. Den här läkaren var inte påläst om mig, hade inte ens tittat på mina röntgenbilder :-( men jag fick rätt han kunde inte känna eller se den vaginalt med ultraljud för att den sitter inte där utan mer åt höften till.
Summasumarum blev att han skulle kontakta JK:s läkare för vidare åtgärder, han skulle ringa mig dagen efter och tala om hur det gick.

Redan 16,30 ringde han samma dag så lite press hade jag tydligen satt på honom. Han hade pratat med min fd läkare som gått i pension men som var där tillfälligt. Han sa att det var den "gamla" cancern som kommit tillbaka och den ska behandlas med cellgift!!! Han visste inte när jag skulle få kallelse dit.

Tisdagen kom och jag stannade hemma idag med. Började dagen med att fixa nytt ID-kort.
Väl hemma igen så ringde jag JK och bad sköterskan där be att min läkare ringer upp mig när hon återkommer imorgon. Jag har lite funderingar jag vill veta, hur vet de hur de ska behandla utan att ta prov på knölen. Och om jag ska behandlas hur snabbt sätts det igång, kan jag jobba ändå....ja det finns mycket som snurrar i huvudet. Inte blir det väl bättre av jag vet vad jag i så fall ska gå genom, läste lite anteckningar jag gjorde förra gången jag fick cellgift, inte kul. Hansi är en klippa och finns vid min sida och tröstar och är med mig på alla besök. Just nu känns det ganska deppigt har svårt att hålla modet uppe men jag ska väl klara av det här med.
Blir hemma imorgon och jag hoppas min läkare ringer så jag vet lite mer vad som väntar mig.