Augusti
Så var man igång och jobba igen, första veckan var rätt så lugn som tur var.
Hansi hade en vecka kvar och han åkte till Finland för att hälsade på sin mamma.
Själv hade jag lite bestyr att göra, vi hade lite förberedelser inför min systers Maries födelsedagsfest som hon fått av oss systrar i present.
En dag var vi hemma hos Ann-Sofie och planera lite aktiviteter och inköp.
Dagen efter åkte vi till Ullared och gjorde lite av inköpen där.
Mycket folk denna dag men ingen kö till kassorna, så skönt.
På lördag kom Hansi hem igen, han var efterlängtad.
Stackarn fick efter det vi packat in och packat upp hans bagage bege sig till IKEA och Maxi för lite mer inköp till festen och att handla mat hem.
Resten av helgen slappade vi :-)
Så kom fredagen då vi gav oss av mot Kyrkekvarn efter att ha hämtat sonen och lite saker hemma hos systra mi.
Vi stannade på Rasta och åt middag sedan var nästa anhalt stugorna vi hyrt.
Det var många som kom dit samtidigt, efter kramar och installation i husen så samlades vi i storstugan för lite tjöt, lite gott att äta och att fixa lite inför morgondagen.
På kvällen hade mitt ben tyvärr svullnat upp och det brände och var rött,.
Jag sov sådär och vaknade tidigt.
Efter frukost gav sig jag, Hansi, Ann-Sofie och Bernt iväg till en rastplats för att möta upp Ulrika, Michael, Håkan och Marie som var huvudpersonen och helt ovetande om vad som skulle hända!
Vi åt en fralla och drack Lomoba (inte chaufförerna så klart) innan vi åkte vidare.
När vi var framme vid stugan fick Marie byta om, hon gillade det SÅÅÅ mycket, hehe.
Ann-Sofie bytte också om till bekväma kläder för hon och Marie skulle ju gå på yoga.
Vi gick till huset bredvid för att utföra ett yogapass, Marie hade nog sina aningar att det inte stämde :-)
Väl därinne stod hela gänget med champagneglas och ropade SURPRISE!!!!
Lite chockad såg hon för att vi var så många hade hon inte väntat sig.
Dagen fortsatte med lunch och därefter mångkamp.
Fem lag blev det och vi fick utföra olika aktiviteter såsom, dragkamp, skottkärrerace, göra knut tillsammans utan att släppa repet, mångskidestaffet, hälla vatten i rör med hål i både rör och hink.
Det blev många goa skratt, kämpigt, och väldigt blött. Jonas stackarn ramlade till och med ner i ån med ögonbindel på, hans vägvisare missbedömde nog avståndet!
Maries lag vann det hela och det var lyckat eftersom det var hennes dag :-)
Åter tillbaka till husen där de som behövde fick byta till torra kläder och skor.
Vi fikade därefter tårta och sjöng för Marie!
Under kvällen lekte vi mer lekar som jag och Ann-Sofie ordnat.
Vi åt god grillbuffé och drack gott därtill.
Jennie hade med sig Proseccopong som var populärt.
Lite dans blev det på kvällen innan alla försvann in till sitt för att sova.
Själv kände jag mig inte så roligt, deltog så mycket jag kunde, på kvällen hade jag väldigt ont i mitt ben, tråkigt när man inte kan vara så delaktig som man vill men jag gjorde mitt yttersta.
Sista morgonen med gänget kom och efter vi plockat ihop och lastat in allt i bilarna så åkte några hem och resten åkte ner till receptionen för att hyra kanot.
Jag, Hansi, Jonas och Bernt stod över och tittade på när de andra paddlade iväg.
Jag fick en skön och rofylld stund på bryggan i solen, härligt att vila lite.
Vi avslutade det hela med middag i Ulricehamn innan vi skildes åt.
Det har varit en härlig helg, så underbart att ha så många fantastiska goa människor i sin närhet, släkten är bäst när det gäller!
Hoppas Marie var nöjd med sin present, det verkade så i alla fall.
Väl hemma och efter vi packat upp blev det soffläge.
Benet värkte och på kvällen gick det ner i foten och stortån och det smärtade väldigt.
Att somna var omöjligt, så ont det gjorde och det var svårt att hitta ett läge som var bra.
Hansi var snäll och hämta kallt att ha runt foten, det hjälpte lite och till slut somnade jag av ren utmattning.
Måndagen hade jag tagit semester, tur det jag kunde knappt gå och att ha på sig en sko var helt omöjligt, till och med strumpan gjorde ont att ha på.
Det blev att sitta hela dagen och Hansi fick serva mig, tur att jag har världens underbaraste man.
Tisdag fick jag ringa jobbet och sjukskriva mig, kunde ju knappt gå, de få steg jag tog gjorde fruktansvärt ont det kändes som tusen nålar i foten när jag gick, nog den värsta smärtan jag känt och jag har ju varit med om en hel del och är rätt så smärttålig.
Ringde onkologen, de har ju sagt jag ska ringa dit när benet svullnar.
De ringde upp en sköterska vi 10 tiden, hon lät lite besvärad men skulle ringa upp igen om ett par minuter när hon kontaktat bedömningsenheten för att se om de hade en tid för mig.
Det tog 40 minuter innan hon ringde upp, de var svåra att få tag på och tillslut hade hon fått reda på att de hade stängt pga. studiedag.
Hon rekommendera mig att åka till akuten.
Så var det bara att plågsamt ta på sig ett par sandaler och ta till alla krafter jag hade och åka dit.
Några steg till hissen, några från hissen till bilen sedan några in till akutmottagningen, det var en pärs vill ja lova.
Lite folk på akuten, allt som allt tog det tre timmar.
Det var gikt jag hade fått kom de fram till.
Gikt, när jag tänker på det så tänker jag på en gammal gubbe som sitter ute på en väderbiten ö och klagar på gikt i tån då vädret skall bli sämre, tänk så fel jag hade!
Cortisontabletter och smärtlindring fick jag utskrivet.
Hansi gick till apoteket för att hämta ut receptet, det hade inte kommit in så vi åkte hem.
Efter ett par timmar fanns det fortfarande ingen medicin att hämta ut.
Jag ringde till akuten, jag ska ordna det sa sköterskan, ringer upp dig om en liten stund.
När det gått en och en halv timma till började jag bli riktigt irriterad då ingen ringt upp och ingen medicin fanns att hämta ut.
Jag ringde upp igen, mycket irriterad fick jag prata med en annan sköterska.
Jag ska ordna det, jag tar ditt telefonnummer så ringer jag upp dig igen.
Lova det sa jag, jag lovar sa hon!
Tur att hon höll sitt ord.
Hansi fick skymda sig till Frölunda och hann precis hämta ut medicinen innan de stängde klockan 20!
Tack o lov hjälpte tabletten och jag kunde sova gott några timmar.
Följande dagar blev det bättre sakta men säkert.
Man får vara lite påhittig så när det var som värst tog jag skrivbordsstolen och åkte runt på när jag skulle till toa t.ex.
Fredagskvällen fick jag besök av min son.
Härligt med sällskap då Hansi jobbade.
En fantastisk rosenbukett fick jag med fast han vet att sällskapet räcker mer än väl.
Tack Jonas för att du är så omtänksam :-)
Foten var inte bra efter en vecka så då fick jag söka läkare igen.
Närhälsan online blev jag tillsagd av vårdcentralen att ringa.
Det blev en ny erfarenhet, väldigt smidigt då jag inte behövde ta mig ut.
Läkaren sjukskrev mig veckan ut.
På fredagen fick jag ringa vårdcentralen för att boka tid för uppföljning av gikten.
Dottern kom besök på kvällen med godsaker, precis när jag va som mest sugen, bra tajmat :-)
Så avslutades denna månaden!
Önskar alla en trevlig helg!
