Vila

I helgen sa min kropp stopp och jag gav efter för min trötthet. Gjorde i stort sett ingenting utan bara vila.
Hansi och Jonas var på SCI-FI mässan, det verkade nöjda när de kom hem efter 6 timmar.Lite stolta var de allt de hade ju fotat sig tillsammans med kändisar :-)

Måndagen kom och jag stannade hemma från jobbet, 13,30 skulle jag vara hos läkaren på KK.
Vi åkte dit med både farhågor och förhoppningar, dags att träffa en ny läkare igen, nummer 4!!!
Jag vräkte ur mig allt jag kände och hur jag mådde men han var inte mottaglig för något utan tyckte jag skulle fortsätta som vanligt tills de visste vad de skulle göra med mig men han höll med mig om att medicinen inte gav några bra biverkningar.
Undersökning skulle han göra i alla fall fast jag ansåg det vara onödigt, han ville ta det på rätt sätt. Den här läkaren var inte påläst om mig, hade inte ens tittat på mina röntgenbilder :-( men jag fick rätt han kunde inte känna eller se den vaginalt med ultraljud för att den sitter inte där utan mer åt höften till.
Summasumarum blev att han skulle kontakta JK:s läkare för vidare åtgärder, han skulle ringa mig dagen efter och tala om hur det gick.

Redan 16,30 ringde han samma dag så lite press hade jag tydligen satt på honom. Han hade pratat med min fd läkare som gått i pension men som var där tillfälligt. Han sa att det var den "gamla" cancern som kommit tillbaka och den ska behandlas med cellgift!!! Han visste inte när jag skulle få kallelse dit.

Tisdagen kom och jag stannade hemma idag med. Började dagen med att fixa nytt ID-kort.
Väl hemma igen så ringde jag JK och bad sköterskan där be att min läkare ringer upp mig när hon återkommer imorgon. Jag har lite funderingar jag vill veta, hur vet de hur de ska behandla utan att ta prov på knölen. Och om jag ska behandlas hur snabbt sätts det igång, kan jag jobba ändå....ja det finns mycket som snurrar i huvudet. Inte blir det väl bättre av jag vet vad jag i så fall ska gå genom, läste lite anteckningar jag gjorde förra gången jag fick cellgift, inte kul. Hansi är en klippa och finns vid min sida och tröstar och är med mig på alla besök. Just nu känns det ganska deppigt har svårt att hålla modet uppe men jag ska väl klara av det här med.
Blir hemma imorgon och jag hoppas min läkare ringer så jag vet lite mer vad som väntar mig.