Dop

Så har den stora dagen redan varit, Hugos dopdag. Jag är fortfarande trött efter helgens bravader, ont i både armar och fötter men det var det värt flera gånger om :-)
Lille prinsen gav hals rejält i kyrkan han tyckte inte alls det var någon behaglig upplevelse.
Han var inte så nöjd efteråt heller i när vi samlades för att fika men när alla gäster gått hem och vi bara var ett fåtal kvar visade han sin bästa sida, skrattade och jollra för fullt :-)

En liten fin vers jag hittade, den tillägnar jag Hugo. Jag är en stolt mormor och han är verkligen livets efterrätt:

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara