Otroligt

Vad har hänt sedan sist, jo jag lyckades med det otroliga att få en tv i huvudet......och hur lyckas man med något sådant?
Det var så att jag hade en tv i gästrummet på en hög byrå, tv:n är av äldre modell och 22 tum skulle jag tro. Jag skulle fixa till nedersta byrålådan som hade fastnat och la mig så ner på alla fyra och drog till. Det skulle jag inte gjort för tv:n tippade över och hamnade i skallen på mig. Det kunde gått riktigt illa men nu klarade jag mig ganska bra. Fick förstås en rejäl bula och det knakade till i käken och jag hade lite ont där med och lite i nacke och rygg. Idag mår jag bra och har bara lite ont i huvudet. Jag svimmade väl av några sekunder men efter ett tag kunde jag ta mig fram till datorn där Jonas var inloggad, tyvärr jobbade han men Peter var snäll och kom hem till mig och kollade till mig.

Jag har haft en ny halsbandsbeställning och fått två till på samma halsband, jag har minskat min produktion men det är alltid lika kul när någon vill beställa ett nytt.
Efter tio år utan att ha stickat så gick jag och köpte garn och stickor för att pröva om jag skulle klara av det. Det är bara rätstickning och resultatet ska bli en halsduk. Jag har ett par kollegor på jobbet som inspirerat mig. Åh vad kul det var, jag stickade på som bara den fast det smärtade i handleden, typiskt mig att inte kunna ta det lugnt. Nu ser det ut som jag kommer att kunna bli klar med den till jul och förhoppningsvis blir det en julklapp, till vem vill jag inte avslöja!
Igår var vi hemma hos min systers äldsta dotter Therese och hennes sambo Hans och deras nyfödda son William och inte minst deras labrador Totte.
De bodde i ett mysigt timrat hus som låg alldeles vid havet, blev inte det minsta avis.(nu var jag inte riktigt ärlig)
Han var så fin den lille William, så näpen. Totte fick mig att längta ändå mer efter min Hobbe.

Den här söndagsmorgonen tänkte jag att jag skulle unna mig en riktig sovmorgon men vad händer då. Jo jag vaknar 6.30 och kan inte somna om så jag börjar läsa en bok "Min vän Henry". Det handlar om en autistisk pojke och hans familj som kämpar för hans utveckling och rättigheter till hjälp skaffar de en Golden Retriver som blir de viktigaste de har. Den var så sorglig i slutet och mina tårar bara rann och jag längtade ännu mer efter min Hobbe.
Har inte haft någon matlust än idag men jag får försöka få i mig lite frukost snart. denna dag ska jag försöka ägna lite åt städning b.la. fönsterputsning.