Lördagen den 17/12 och söndagen den 18/12

Dag 18 och 19: 

I helgen satte vi upp granen och pyntade lite grand. Hansi gjorde julskinkan som blev så god. Att smaka på de första skivorna medan de fortfarande är ljumna är ljuvligt.

Så i år fuskade vi och pynta, satte upp granen och gjorde skinkan i förtid, brukar hålla i de traditionerna ganska strikt annars men nu finns det en anledning till varför så det får gå :-) Lite shopping blev det också, mat behöves ju det med!

 

 Måndagen den 19/12

Dag 20:

Upp tidigt för idag ska Hansi iväg på truckkurs på förmiddagen.

 Jag satte igång och göra mina marsipansmörgåsar som också de ska med till julafton (önskan från min son och vad gör man inte för sina barn). Efter ett tag dök Hansi upp igen, det gick snabbare än han tänkt för han hade redan genomgått den kursen. Vi åt lunch tillsammans sedan gav han sig iväg till Lernia för att prova ut kläder innan han börjar jobba 15.36.

 

Så fick jag överraskande besök av min son som kom och förgyllde min eftermiddag/kväll. Present fick jag med fast det inte är julafton än, bara för du kämpar så, tack min gulliga son. Presenten var ett fint halsband. Vi slappade i soffan, tjötade och åt hämtmat från pizzerian.

 

Usch imorgon är det dags för nästa behandling och nu på kvällen får jag ta kortisontabletter igen. Känns jobbigt att när jag börjar må som bäst så är det dags att börja må dåligt igen.

Tisdagen den 20/12

Så börjar jag om från början, dag :1

 

 

Upp klockan sju, dags att fixa ordning sig och åka upp till onkologen. Kortison intagen och peruken på bara att ge sig iväg.  

Och fy vilken dag det skulle bli, tur jag inte vet i förväg hur det ska bli.  Den första cellgiftet jag får är den jag haft under all mina cellgiftbehandlingar alltså blev det den här 14 gången, det är bara de två första gångerna som är riskfyllda för reaktion, men vad händer då?

Jo naturligtvis reagerar jag fast det är högst otroligt att man ska göra det. Den enda förklaring de hade var att det kunde vara ett fabrikationsfel, de hade en patient förra veckan som reagerade på samma sätt på sin 5:e behandling därför misstänkte dom det.

Jag kände att det började klia/sticka i armarna sedan gick det neråt ända till fötterna. Sedan blev jag knallröd på hela kroppen, stora flammande och brännande utslag, hjärtklappning, hög puls och högt blodtryck och ögonen var också röda, såg ut som de skulle sprängas sa Hansi. 

De fick stänga av och sedan fick jag mer kortison och vänta en stund men det la sig inte så jag fick en omgång kortison till, då blev det bättre. De startade igång det hela och allt var frid och fröjd. 

Så inför nästa cellgift fick jag extra Tavegyl (mot allergi) för att mota Olle i grind. Efter 20 minuter var det klippt igen och jag var blossande röd men inga andra symtom. Så fick de avbryta igen och diskutera med läkaren vad de skulle göra för jag var redan så fullproppad med medicin så de ville inte ge mig mer.

 Vi avvaktade en halvtimma då hade det lagt sig lite men väldigt lite. De beslöt sig för att köra igång igen fast saktare denna gång och med övervakning av sköterska. Det gick bra till slut men allt hade dragit ut på tiden så mycket så det var stängningsdags, jag fick gå över till avdelning 69 och avsluta min behandling där. Närmare 17.30 var jag färdig, 8½ timma tog det hela! Så tog jag en proppfull buss hem, trött och hungrig, skämdes så för jag såg fortfarande ut som en tomat i ansiktet men det fick gå.

Onsdagen den 21/12 

Dag: 2

Gick upp före Hansi idag, blev bara fyra timmars sömn för min del. Duschade och gjorde frukost som min man fick på sängen. Denna gången har jag fått ytterligare en tablett som jag ska ta i 5 dagar mot allergi. Många mediciner blir det, antal, när man ska ta dem och hur länge mycket att hålla reda på!

Vid 10 tiden ringde det på dörren, där stod mina kollegor med matleverans. Från chefens önskemål kom de med mat och tårta från gårdagens personalfest som jag inte kunde vara med på. Vilka underbara kollegor jag har, de finns alltid där för mig, tack snälla Ann och Susanne mina änglar.

Är väldigt trött och darrig idag så det blev till att halvslumra i soffan det mesta av dagen, framåt kvällen blev jag lite piggare. Nu har jag fått ny illamåendemedicin (Zofran), Hoppas de fungerar bättre, har laddad upp med en i förebyggande syfte nu ikväll.

Torsdagen den  22/12

Dag 3:

 Ingen är gladare än jag idag, medicinen hjälpte, har inte spytt en ända gång! Var till och med ute en liten sväng på förmiddagen. Mina allergiska utslag blossade upp igen men de verkar ha lagt sig nu på eftermiddagen.

Som vanligt är jag trött och småslumrar till ibland, metallsmaken hänger i som den brukar och jag har inte så god aptit.

På kvällskvisten fick jag en liten kort visit av Ann J, hon kom med ljuvliga tulpaner och en julklapp som var en bok, kanonbra jag har precis läst ut min förra. Tusen tack Ann, blir verkligen bortskämd av alla  runt omkring mig med blommor, presenter, sms, telefonsamtal och inläggen på Facebook, känner mig hedrad ni är så omtänksamma. Mycket tack och kärlek till er alla.

 

Fredagen den 23/12

Dag 4:

Så har vi kommit till  dagen före dopparedagen. Trodde jag skulle ha mer krafter idag men orkar ingenting, allergiutslagen blossar fortfarande upp men jag är i alla fall inte lika sömnig. Åt lite mat på dagen och hoppas det gör så jag får tillbaka lite krafter.

Så det blev ännu en dag i soffan, hoppas jag är piggare imorgon. Ikväll tänkte jag spela Bingolotto på uppesittarkvällen, får vi se hur det går, får spela på Hansis lott med eftersom han jobbar :-(

 

Önskar er alla en riktig